Den kommunala sjukvården har traditionellt sett rekryterat många distriktssköterskor, men i takt med att allt fler patienter som tidigare vårdats på sjukhus istället vårdas i hemmiljö ökar behovet av många olika sorters specialistkompetenser, bland annat inom äldrevård, psykiatri, palliativ vård, diabetes och demens.
Sjuksköterskor som väljer den kommunala sjukvården kan välja att arbeta inom hemsjukvården, på särskilda boenden eller på specialiserade boendeformer, exempelvis demensboenden.
– Specialistsjuksköterskor har goda möjligheter att vara med och utveckla den kommunala vården. De som vill driva och delta i vårdutvecklingsarbete och sprida sin specialistkompetens till kollegor i den kommunala sjukvården kan därför med fördel söka sig till kommuner. Just möjligheten att delta i vårdutvecklingsarbete är också ett argument som kan få fler specialistsjuksköterskor att söka sig till den kommunala sjukvården, säger Kerstin Carlsson, specialistsjuksköterska inom onkologi och kommunsjuksköterska i Härjedalens kommun.
Sedan hon tog sjuksköterskeexamen 1996 har Kerstin Carlsson arbetat i såväl storstad som i glesbygd. Innan hon började arbeta som kommunsjuksköterska i Härjedalen arbetade hon bland annat på en hematologisk avdelning på Huddinge sjukhus, på onkologisk behandlingsavdelning samt inom den avancerade hemsjukvården i Stockholm.
Friare yrkesroll
– Den främsta skillnaden mellan att arbeta i den kommunala sjukvården i en glesbygdskommun jämfört med en storstadsregion är avståndet till läkare och sjukhus. Det gör att arbetet är betydligt mer självständigt i glesbygden. Här jobbar jag ofta ensam, vilket innebär att jag fattar fler självständiga beslut. En skillnad mellan kommunal och landstingsdriven sjukvård är att sjuksköterskor har en betydligt friare yrkesroll i den kommunala vården. Sjuksköterskerollen är inte lika tydligt definierad här, vilket ger utrymme för egen planering och egna initiativ, säger Kerstin Carlsson.
– Den kommunala sjukvården har överlag mycket att lära av den palliativa vården, där man tillämpar ett proaktivt förhållningssätt och ständigt strävar efter att ligga steget före. Det proaktiva förhållningssättet är särskilt användbart i glesbygdskommuner där det ibland är långt till närmaste sjukhus. Kommuner har också mycket att vinna på att i ökad utsträckning använda e-hälsoverktyg som underlättar vardagen för både vårdpersonalen, patienterna och deras anhöriga, säger Kerstin Carlsson.