Psykiatrin växer i Dalarna

– Den som söker sig till psykiatrin inom landstinget Dalarna nu kommer i en mycket spännande tid. Vi har exempelvis färska resurser som samordnare och nya forum för samverkan. Det minskar köerna och ger mer tid till det vi ska göra: hjälpa andra människor att må bättre och få ett bra liv. När det lyckas är det värt alla tyngre dagar, säger Gunilla Månsson, sjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin och vårdkoordinator.

Gunilla Månsson pratar utifrån en synnerligen rik erfarenhet inom vård och omsorg i Dalarna. Under sina 41 år i yrket har hon bland annat jobbat inom IVA, medicin, kirurgi och ortopedi. Som sjuksyster och i olika chefspositioner.
– För 14 år sedan växlade jag över till psykiatrin och BUP här vid lasarettet i Falun. Jag ville göra något annat och det har jag fått göra. Man måste verkligen vara flexibel inför alla möten med de unga och deras anhöriga. I vårt yrke får vi ju möta allt från unga med anorexiproblem till utåtagerande, suicidala och de som faktiskt behöver lugn och trygghet.
Med sin erfarenhet kan Gunilla konstatera att just psykiatrin i Dalarna genomgått stora och positiva förändringar. Genom en bättre koordinering av resurserna inom barn- och ungdomspsykiatrin i länet har köerna kapats och man klarar nu vårdgarantin.
– Vi är en klinik med fem öppenvårdsmottagningar i länet. Till kliniken hör även ett antal länsgemensamma enheter, exempelvis avdelning 68 med heldygnsvård, en familjeterapienhet och en ätstörningsenhet. Vi arbetar för att utbyta kunskap och erfarenhet mellan de olika enheterna, säger Gunilla som sedan tre år arbetar på BUP-mottagningen vid Falu lasarett.

Öppenhet inom slutenvården
Åsa Heikelberg, specialistsjuksköterska inom psykiatrin, jobbar vid Säters sjukhus på en sluten avdelning sedan 2008. Hon träffar människor i akut behov av hjälp och kan, förutom av sina specialkunskaper, dra nytta av sina år som frisör.
– Man ska aldrig vara rädd för att testa något nytt som man är intresserad av. Det mellanmänskliga samtalet och hur det påverkar oss har jag ofta funderat på. I en frisörstol kan det verkligen avhandlas tunga, djupt personliga ämnen och det gjorde mig nyfiken på psykiatrin, berättar Åsa Heikelberg.
I yrkesrollen på en sluten avdelning för vuxna måste Åsa och hennes kollegor kunna hantera att de träffar människor bara en kortare tid. Vilka krav ställer det på dem?
– Vi måste dels vara duktiga på att skapa kontakt snabbt, dels på att verkligen fokusera på vad som är problemet just nu för personen som sitter framför en. Vi kan inte vänta. Så vi går igenom vad som gjorde att han eller hon kom till oss och hur det ska kunna undvikas i framtiden. Vad kan man faktiskt ändra på? Här och nu.
Till sin hjälp har Åsa sina kollegor och chefer och rikliga möjligheter till vidareutbildning. Hon har på betald arbetstid studerat på högskolenivå, bland annat KBT och metoder för samtal med barn. Hon har också medverkat i forskningsprojekt inom KBT.
– Rent generellt har psykiatrin ett verkligen oförtjänt dåligt rykte. Är man intresserad av människor och hur de mår, och vill göra något åt det, tycker jag att man ska ägna en karriär inom psykiatrin en tanke. Nu kan jag bara prata om hur det är i Dalarna men här har jag mötts av så rika möjligheter till vägar vidare och nya kunskaper att jag aldrig tvivlat på att jag valt rätt yrkesbana och arbetsgivare, intygar Åsa.

Bättre öppenvård
Frida Lindholm och Sara-Mira Salminen jobbar inom öppenvårdspsykiatrin i Borlänge. Båda är psykiatrisjuksköterskor. Båda var inställda på att jobba inom psykiatrin redan under utbildningen. Sara-Mira utvecklar:
– Jag har ett stort intresse för människor och människors beteende och kände direkt att jag hamnat helt rätt inom vuxenpsykiatrin där jag möter alla typer av människor med alla typer av problem, från unga vuxna till äldre. Till stor del blev det som jag trodde. Det som överraskar är hur tvärprofessionellt vi arbetar.
Det Sara-Mira syftar på är det arbetssätt med team runt varje patient som genomsyrar psykiatrin i Dalarna. Teamen skräddarsys för varje individ men kan innehålla läkare, sjuksköterska, kurator, arbetsterapeut och psykoterapeut.
– Kort sagt ingår de människor som är viktiga för att individen ska må bättre. För mig, i min yrkesutövning, är teamet väldigt viktigt. Tillsammans med kollegorna i vårdlagen är det en stor resurs för mig och patienten, menar Sara-Mira.
Kollegan Frida Lindholm, som också jobbar som koordinator, är inne på samma spår och betonar samarbetet med kollegorna som en källa till kunskap, nya infallsvinklar, inspiration och styrka.
– Det här jobbet är inte alltid enkelt, det är ingen hemlighet. Men idag vågar man prata om psykisk ohälsa mer än tidigare, och det underlättar vårt arbete. Personligen får man verkligen utmana sig själv, sina styrkor och sina kunskaper dagligen. Genom att arbetsgivaren är så positiv till fortbildning och justeringar av organisationen finns det möjlighet att forma sitt arbetsliv också, säger Frida och avslutar:
– Vi känner verkligen att vi kan göra skillnad och påverka människors liv i en positiv inriktning. När det lyckas är det en känsla som är svår att beskriva. Den måste upplevas.