Vård i en krigszon

Svåra förhållanden för vård i Gaza

Publicerad 30 oktober 2024
Text: Adrianna Pavlica Foto: Läkare utan gränser
Sjuksköterskan Fia Iveslätt på plats i Gaza i våras. Foto: Läkare utan gränser
Sjuksköterskan Fia Iveslätt på plats i Gaza i våras. Foto: Läkare utan gränser

Svenska sjuksköterskan Fia Iveslätt åkte till Gaza för att hjälpa till. Där möttes hon av ett enormt vårdbehov och svåra förhållanden.

Under sex veckor i våras var sjuksköterskan Fia Iveslätt i Gaza via Läkare utan gränser. Det svåraste var alla omständigheter runtomkring själva sjukvården.
– Att nå ut till människor, att få in förnödenheter i en krigszon, allt ifrån läkemedel och medicinsk utrustning till bränsle, mat, vatten, ja allt! Det är också svårt att röra sig i en krigszon när det är så osäkert och föränderligt. Dessutom är behoven så extremt många. Det handlar om allt ifrån logistiska behov, boende, vatten, mediciner, psykisk ohälsa till barn som förlorat sina föräldrar och har noll trygghet.

”Det är svårt att röra sig i en krigszon när det är så osäkert och föränderligt.”

Modet berör
Hon beskriver förutsättningarna för att ge vård i Gaza som ”extremt svåra” – vårdbehoven är många utöver de som finns oavsett om det är krig eller inte, som till exempel diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.
– Det tillkommer traumavård, behandling av sårskador, brännskador, kirurgi och annan akutvård som är direkt kopplad till konflikten. Man får inte heller glömma det enorma behovet av psykologiskt stöd i en sådan här situation, säger Fia Iveslätt.
Något som särskilt berört Fia Iveslätt är människors mod och att många uppvisar både engagemang och medmänsklighet trots att de lever mitt i ett pågående krig.
– Många historier har etsat sig fast i mitt minne för alltid. Till exempel Salma, en kvinna över 60 år som själv lagade mat åt flera tusen familjer varje dag och förbisåg sina egna vårdbehov (stor akut brännskada och kroniska sjukdomar) för att hon ansåg det viktigare att kunna hjälpa andra.

Stor resiliens
Också lokala kolleger till Fia Iveslätt bar på starka livsöden.
– En kollega grät inför mig för första gången, hon beskrev att hon inte ville gråta inför sin familj då hon behövde vara stark inför dem, de hade alla förlorat familjemedlemmar och nära vänner. En annan kollega beskrev sin flykt från norra Gaza där han tvingades äta gräs i 23 dagar för att överleva. Jag tror att den viktigaste insikten är att människors styrka, envishet och omtanke om varandra är Gazabornas bästa resiliens i denna enormt svåra situation.