Radioprogrammet Morgon i P4 Stockholm tröttnade på all negativ rapportering om vården och valde att ösa kärlek över vårdpersonalen under hel sändning. Under den drygt tre timmar långa programtiden den 13 maj hyllades bland annat sjuksköterskor som hjältar och lyssnare hörde av sig med sina glada berättelser om hur de blivit hjälpta i utsatta situationer. Dejan Cokorilo är programledare för Morgon i P4 Stockholm.
Hallå där Dejan, varför ville ni lyfta fram en glad sida av vården i radion?
– Jag fick idén eftersom vi senaste tiden matats med så många negativa nyheter om vården. I stockholmsnytt har det handlat om nedskärningar i cancervården, på ekot har man lyft fram att stressrelaterade sjukdomar ökar bland vårdpersonal och i DN skrev man om den rådande sjuksköterskebristen för att bara nämna några exempel från den gångna veckan. I samband med att min mamma nyligen behövde akut vård och jag satt och väntade tillsammans med henne på akuten fick jag se en annan bild av vården. Jag fascinerades av personalens hjälpsamhet och bemötande. Och jag tänkte att wow de som jobbar här är helt underbara. De måste creddas. Jag slängde upp idén om att kärleksbomba vården för min programledarkollega Jenny Goldkul. Hon nappade och så hade vi det som ett tema en hel morgon.
Ni bad radiolyssnare bidra med egna självupplevda positiva berättelser om vården. Vad fick ni för respons?
– Vi fick oerhört många mejl och telefonsamtal. En av de första som ringde in till redaktionen var en man som låg på sjukhus och lyssnade. Han ville dela med sig av sina goda upplevelser av vården och visa sin tacksamhet för den hjälp han fick av personalen. Hela morgonen fylldes det på med glada historier. Och det kom från alla håll. Såväl unga som gamla hörde av sig. Det var som att det fanns ett dolt behov av att få visa sin uppskattning för vården.
Var det ingen som hörde av sig med någon negativ kommentar?
– Nej. Jag hade räknat med att i alla fall någon skulle avfärda ämnet och hävda att vårdpersonalen bara gör sitt jobb. Att de får betalt för att göra just det som vi förväntar oss av dem, ge vård och bemöta oss på ett bra sätt. Men det kom inget sådant.
Ni benämnde i programmet sjuksköterskor och annan vårdpersonal som vardagshjältar. Varför?
– För det är så vi ser på dem. Vi hade exempelvis med en ambulanssjuksköterska i studion som brann för sitt jobb och som gladdes över att gå till sitt jobb för att hjälpa och ibland rädda livet på andra. Det är en vardagshjälte i mina ögon.
Vad intresserade dig i samtalet med ambulanssjuksköterskan?
– Ofta hör vi när trafikredaktionen rapporterar om brådskande ambulanstransporter i radiosändningen. Det var intressant att få inblick i hur ambulanssjuksköterskan ser det ur sitt perspektiv. Hur det är att sitta där med adrenalinpådrag i trafikrusningen och jobba och veta att den där stillastående bilkön kan handla om liv eller död.
Vad hoppas du att programmet bidrog till?
– Jag är övertygad om att vi påverkas av att få höra och dela med oss av positiva känslor. Jag är så trött på mentaliteten att det var bättre förr till exempel. Medierna fokuserar ofta på det som ska fixas till och bli bättre. Det är naturligt men det gör att problemen lyfts fram och de här glada berättelserna hamnar i skymundan. Vårt program kan bidra till att upprätthålla en balans. Jag fattar att en sändning inte ändrar synen på vården men om några som jobbar inom vården lyssnar och gläds åt att så många kärleksbombar det de gör så kanske det kan göra en och annan uppmuntrad och peppad. Och den där glada stämningen tror jag smittar av sig. Jag tänker envist fortsätta med att sprida glada budskap i etern.