Rena friskvården på Mölndals ortoped – här hjälper vi varandra

– Jag trivs så himla bra, jag kan bara inte släppa ett så roligt jobb, säger Ragnhild Bergström, specialistsjuksköterska som arbetat i ortopedin sedan år 2000.
– Patienterna kommer in sjuka, vi ”lagar dem” och de kan gå hem, det är så tillfredsställande! Det är så positivt, rena friskvården!
– Och man får vara nära patienten, hjälpa till med mobilisering, smärtlindring och mycket annat, säger Ragnhild Bergström.
Hon arbetar på avd. 233, en av fem avdelningar inom Sahlgrenska Universitetssjukhusets (SU) område ortopedi. Fyra av dem finns på Mölndal, den femte på Sahlgrenska; avd 16, som behandlar skolios, diskbråck, spinal stenos och även har riksuppdrag för ortopedisk tumörkirurgi.

Stannade kvar
Ragnhilds kollega på avd. 231, Margareta Nilsson, har arbetat här i två år. Hon gjorde sin sista praktik på avdelningen, gick på en del andra jobbintervjuer men valde att ”stanna kvar” på 231.
– Jag jobbade ett tag på medicin, men trivdes mycket bättre här. Jag kommer säkert vara kvar ett bra tag framöver, det är så intressant!
Och jag vill specialisera mig för att kunna tillföra något här.
För Margaretas del var det inte bara yrkesintresset som avgjorde.
– Jag trivdes så bra med kollegorna, hela arbetsgruppen. Kände mig stöttad och välkommen. Här hjälps vi åt mellan grupperna och mellan undersköterskor och sjuksköterskor. Vi curlar för varandra!
”Curlingen” går bland annat ut på att lämna över så lite jobb som möjligt till nästa arbetsgrupp. 231 är en akutavdelning och man vet aldrig vad som kan hända på nästa pass.

Bra stämning
Tobias Andréasson, sjuksköterska på 232, instämmer i att stämningen är mycket kollegial och hjälpsam, vare sig det handlar om att byta ett arbetspass eller att ställa ”dumma frågor”.
– Ingen säger nej till nånting. Här är ett väldigt öppet klimat, inte minst för lärandet. Man kan alltid fråga om man är osäker på något och alla ställer upp och hjälper varandra.
På Tobias avdelning finns både traumasjukvård och planerade operationer, främst proteser: höfter, knän och axlar.
– Vi har patienter som levt länge med artroser som de haft jätteont av. Och helt plötsligt: smärtan är borta! De kan stå på benet igen, det är så tacksamt och ger så mycket tillbaka, säger Tobias Andréasson.
En del patienter får infektioner av sina nya proteser och behöver antibiotika.
– Nu har vi planer på ett mobilt team, som ska kunna ge antibiotika intravenöst i hemmet. Det vore perfekt med tanke på hur många infektionspatienter vi har, säger Tobias Andréasson.
Men alla patienter med infektion kan inte vårdas hemma, så planer finns att öppna en postoperativ modul med 8-10 vårdplatser och en modul med cirka 14 vårdplatser för patienter som fått infektioner – idéer som är ortopedens version av ”framtidens vårdavdelning”.
– Vi ska öppna en avdelning som varit stängd ett tag och då gäller det att inte falla in i gamla rutiner utan tänka framåt och utveckla vården, säger Margareta Nilsson.

Utbildning på arbetstid
Alla nyanställda sjuksköterskor i SU:s ortopedi får fyra veckors bredvidgång vare sig man är erfaren eller helt ny. Och här försöker man planera in patientfri tid i schemat, något som ger sjuksköterskorna tid att ägna sig åt olika ansvarsområden, som dokumentation, hygienfrågor eller fallrisker.
Sjuksköterskorna kan också fortbilda sig genom att gå på läkarföreläsningar på arbetstid. Även handledarutbildning på universitetet och specialistutbildning till kirurgi-/ortopedisköterska får göras på arbetstid.
SU Mölndal är ”det lilla storsjukhuset” inom SU. Både Östra sjukhuset och Sahlgrenska sjukhuset är betydligt större.
– Vi är ett ganska kompakt sjukhus som domineras av ortopedin, jag tror att det ger en bättre sammanhållning än på de stora sjukhusen, säger Tobias Andréasson.
– Ja, man lär känna varandra bra när det inte är så stort. Man hör ju av kollegor från andra ställen att det inte alltid är så, säger Ragnhild Bergström.

Annons