Sjuksköterskor som kommer från utanför EU behöver komplettera med en tre terminer lång utbildning eller kunskapsprov. Pavel Fareeq tyckte att språket har stått för den största utmaningen, och att arbetet skiljer sig från hur det var i hemlandet.
– I Kurdistan gör sjuksköterskan bara det medicinska jobbet, det är anhöriga som sköter omvårdnaden, säger han.
Pavel Fareeq jobbade på en akutmottagning i Kurdistan efter att han blev färdig med sin sjuksköterskeutbildning 2008. När han kom till Sverige var han tvungen att aningen gå en tre terminer lång utbildning, eller göra olika kunskapsprover. Enligt statistik som Sveriges Radio tagit del av har intresset för kunskapsproverna ökat kraftigt: från 13 anmälda 2016 till 140 anmälda 2019.
– Jag pluggade i en månad inför det teoretiska provet. Vi måste göra samma prov som de som pluggat till sjuksköterska i Sverige i tre år. Det krävdes mycket kunskap, men det hade jag. Det svåraste var att förstå alla frågor på svenska och att svara på svenska, för man fick inte skriva på engelska, säger Pavel Fareeq.
Mer omvårdnad
Väntetiderna var långa och han tycker att kunskapsproverna ska slopas, och att alla istället ska gå en ettårig kompletterande utbildning för att säkerställa kompetensen.
– Det är många som får vänta länge på att få göra proven, och då kan man lika gärna lära sig nya saker under tiden man väntar på att få sin legitimation, säger Pavel Fareeq.
Under tiden som han väntade på att bli legitimerad arbetade han som undersköterska. Idag arbetar han på ortopeden på Danderyds sjukhus i Stockholm, via ett bemanningsföretag. Arbetet liknar det han hade i Kurdistan – men är samtidigt annorlunda.
– Sjukdomarna och behandlingarna är desamma, men sjukhusrutinerna är annorlunda, liksom de material man använder. I Kurdistan gör sjuksköterskan bara det medicinska jobbet, anhöriga sköter omvårdnaden, men här i Sverige gör sjuksköterskor mycket omvårdnadsjobb, säger Pavel Fareeq.
”Det är många som får vänta länge på att få göra proven, och då kan man lika gärna lära sig nya saker under tiden.”
Språket en svårighet
För honom har språket varit den största barriären.
– I Kurdistan använde vi de engelska eller latinska orden för material och mediciner, men här är det svenska som gäller. Det kan vara svårt för den som kommer från ett annat land. Man använder ju helt andra ord än i det dagliga livet, inte ens svenska kompisar förstår vad man säger. Sjuksköterskor har ett helt eget språk.