Vårdande samtal och ett brinnande människointresse

De arbetar inom olika delar av psykiatrin men har en sak gemensamt. Sjuksköterskorna Julia, Eleonor, Eva och Anna har ett brinnande intresse för människor.

Eleonor Hjärtmyr har alltid älskat psykiatrin men när hon blev klar sjuksköterska sökte hon sig till en somatisk avdelning.
– Väl där insåg jag ganska snart att mina medicinrundor tog lång tid. Jag satt och pratade med patienterna och kände att jag ville förvalta det förtroendet, säger hon.
Valet att flytta hem till Hallsberg och istället börja arbeta inom öppenvården blev därför enkelt. Idag är hon specialistsjuksköterska inom allmänpsykiatrin och arbetar primärt med ADHD-patienter.
– Jag har alltid brunnit för den här patientgruppen. I mitt arbete följer jag bland annat upp patienter och tar emot nya. Det blir mycket samtalsstöd men även medicinska ställningstaganden, säger Eleonor Hjärtmyr.
Det hon gillar mest med sitt arbete är förtroendet hon får av patienterna.
– Att använda sig själv som ett verktyg i mötet med patienterna har gjort mig väldigt ödmjuk inför människan och liv­et i allmänhet vilket jag är tacksam för.

Vi söker sjuksköterskor till psykiatrin i Örebro. Klicka här för mer information och ansök (Sista ansökningsdag har passerat)

Klicka här för att se alla våra lediga tjänster

Utvecklande på rättspsyk
Julia Borén Stolt arbetade extra på en psykiatrisk intensivvårdsavdelning under studietiden. Men när hon blev klar sjuksköterska sökte hon sig till somatiken, där hon arbetade under sju år.
– Som student fick jag ofta höra att jag absolut inte skulle söka mig till psykiatrin det första jag gjorde. Det fanns dessutom en del fördomar om att det skulle vara väldigt lugnt på rättspsyk och jag är en person som älskar att ha mycket att göra, säger hon.
Men när hon fick chansen att vara med och starta upp en ny utslussningsavdelning inom rättspsykiatrin i Örebro kände hon att det var helt rätt.
– När jag kom hit var det som att kliva in i en annan värld. Vårdtiderna är långa och vi följer patienternas framsteg men även deras bakslag. Vi har mycket patientkontakt och det finns stora möjligheter att påverka sin arbetssituation, säger hon.
Att det skulle vara för lugnt är en fördom hon kan avfärda. En annan fördom som hon möter är att det är farligt att arbeta inom psykiatrin.
– Jag har aldrig känt mig otrygg på min arbetsplats. Jag har larm och välutbildade kollegor, vi vet hur vi ska hantera hotfulla situationer, säger hon.

Utbildning och akutvård
Även Anna Thaberman fick nys om en spännande tjänst och sökte den. Idag arbetar hon som specialistsjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin. Hennes uppdrag är att sänka suicidtalen bland barn och unga.
– I min roll som mobil resurs utbildar jag allt från blåljus till vårdpersonal om psykisk ohälsa bland unga. I höst ska jag även ut i skolor och föreläsa, säger Anna Thaberman och berättar att hon en dag i veckan arbetar på barn- och ungdomspsykiatrins akutmottagning.
Det hon gillar med sin arbetsplats är att hon hela tiden har fått möjlighet att utveckla sig. Att hon dessutom får chans att påverka unga personers liv ser hon som en stor förmån.

Samtal och somatisk vård
Eva Carper Rask blev färdig sjuksköterska för sex år sedan. Även hon hade fått höra saker som ”Du får inte gömma dig inom psykiatrin” valde hon att inte lyssna på det örat.
– Jag hade klasskompisar som arbetade på Beroendecentrum och de trivdes jättebra. Jag tackade därför ja på min första intervju. Jag stortrivs med mitt jobb, har underbara kollegor och dessutom ett toppenschema, säger hon.
Arbetsdagarna består av ronder, medicinutdelning, läkarsamtal och pati­entkontakt. Många av patienterna som Eva möter har även fysiska problem så den somatiska vården är ständigt närvarande.
Trots att Eleonor, Julia, Anna och Evas arbetsuppgifter ser olika ut är de vårdande samtalen viktiga verktyg för alla fyra. Relationerna som skapas leder till historier som inte bara berikar jobbdagarna utan även livet i stort.
– Jag hade ett sådant tillfälle för inte så länge sedan. Jag fick ett samtal från en kille som jag träffade första gången när han var 20 år. Då var han illa ute, han var kriminell och hade problem med droger och ångest. Nu tio år senare gick vi en barnvagnspromenad i parken. Han var drogfri och hade precis fått sitt andra barn. Han mådde bra. Det var stort att ses igen, säger Anna Thaberman.

Vi söker sjuksköterskor till psykiatrin i Örebro. Klicka här för mer information och ansök (Sista ansökningsdag har passerat)

Klicka här för att se alla våra lediga tjänster

Annons