Sjuksköterskefamilj i tre generationer
I familjen Jossebo Eklund är fem personer i tre generationer sjuksköterskor. Ellen Josse Widroth är yngst, och berättar om hur yrket har förändrats sedan hennes morföräldrar tog examen på 60-talet.
Ellen Josse Widroth hade egentligen inte tänkt bli sjuksköterska som sin mamma, moster, mormor och morfar. Hon började läsa till civilingenjör istället, men hoppade av efter tio veckor och tog ett vikariat inom hemtjänsten. Till slut kapitulerade hon, och sökte till sjuksköterskeprogrammet.
– Jag gick ut 2018, min mamma och moster blev färdiga på 90-talet och mina morföräldrar på 60-talet, säger Ellen Josse Widroth.
På familjeträffarna blir det förstås en hel del samtal om just sjuksköterskeyrket och vården.
– Man har stort utbyte av att ha flera olika generationer som förstår vad man pratar om och som kan titta på det ur olika perspektiv. Speciellt vid pandemin var det väldigt värdefullt. De förstår alla svårigheter i att bemöta människor och att göra det på en evidensbaserad grund, och de förstår de slitningar som blir när man försöker att göra det bästa av en svår situation.
Hade högklackat
Och det finns både likheter och skillnader i sjuksköterskeyrket mellan generationerna.
– Sjuksköterskan är idag en mer respekterad profession än förr. Mormor berättade om hur de hade högklackat på sig på julafton och fick ha svarta åtsittande klänningar med vita förkläden. Idag är det ergonomiskt och androgynt och samma för alla, så det går ofta inte att urskilja vem som är läkare och vem som är sjuksköterska.
Och kläderna spelar roll, menar Ellen Josse Widroth.
– Det är väldigt bra för professionens skull. Jag känner mig mer som en värderad del i teamet än någon som bara gör vad läkaren säger. Hierarkierna är borta på ett annat sätt. Man är upplärd från utbildningen att vi är ett team snarare än att vi bara lyssnar och följer med. Sjuksköterskorna förr var också välutbildade, men jag är osäker på hur mycket den kompetensen verkligen togs tillvara.
”Man har stort utbyte av att ha flera olika generationer som förstår vad man pratar om.”
Kunskapen ökat
Idag pratar man mycket om att arbeta evidensbaserat. Fanns det med också förr?
– Det är ju vårt ledmotiv idag och det är indrillat i varje sjuksköterska att jobba evidensbaserat och efter klinisk beprövad erfarenhet. Mormor och morfar hade samma tänk, men kanske inte samma ord för det. Utvecklingen mot forskning och evidens har varit tydlig hela tiden och har blivit starkare sedan 60-talet. Mormor och morfars utbildning var gedigen för sin tid, och de fortsatte att vidareutbilda sig. När reformen kom på 90-talet var mormor den första medicinskt ansvariga sjuksköterskan i vår kommun.
Och i familjen ser man att det idag finns ett större urval specialistutbildningar och fler program på universitet och högskola snarare än bara enstaka kurser.
– Den medicinska kunskapen har ökat enormt – sjuksköterskan är mer kompetent inom både omvårdnad och medicin. Vi har också väldigt många fler sjuksköterskor, och mindre okvalificerad personal. Det händer inte lika ofta att sjuksköterskor kastas in i olika scenarier utan förkunskaper, säger Ellen Josse Widroth.
Omvårdnaden konstant
Att omvårdnad är ett eget ämne idag är också en skillnad mot förr.
– Omvårdnaden har historiskt sett haft en mer religiös grund. Idag är det ett eget forskningsområde och det som lärs ut och praktiseras är kopplat till evidens.
Men trots skillnaderna är likheterna större, tycker Ellen Josse Widroth.
– Det finns skillnader i tänket och teknikutvecklingen men yrket är detsamma – du ger vård och möter människor. Den delen är alltid konstant; när jag pratar med mormor om patientmöten på 60-talet och jämför med idag så är essensen densamma.
