Musikterapi stöder nyfödda och deras föräldrar

Sedan tre år tillbaka är musikterapeuten Kirsti Öibakken Pedersen en viktig del av det psykosociala teamet på neonatalavdelningarna vid Skånes universitetssjukhus.
– Jag hjälper föräldrarna att upptäcka hur viktiga deras egna röster är för barnets välmående.

På neonatalavdelning Lund och Malmö vårdas för tidigt födda och sjuka nyfödda barn som är i behov av högspecialiserad vård. Här arbetar sedan tre år tillbaka Kirsti Öibakken Pedersen, musikterapeut med särskild inriktning mot barnsjukvård. Med hjälp av anpassade ljud, nynnande och avstämt harpspel bidrar hennes arbete till att skapa en lugnare och mer harmonisk miljö, både för patienter, föräldrar och personal.
– I livmodern hör vi ljud som jag tänker som en sorts första musik – det är ljud både från livmodern och omgivningen, särskilt föräldrarnas röster, som barnet känner igen när det föds. Ljuden ska inte tystna när barn föds för tidigt och behöver sjukhusvård, men det måste vara rätt sorts ljud som hjälper barnens omogna nervsystem att utvecklas. Att prata och sjunga stärker språkutvecklingen.

Läs en om en upplevelse om ett barn som föddes extremt prematurt

Stressig miljö
Neonatal är en krävande vårdmiljö där verksamheten ofta präglas av mycket ljud från bland annat monitorer och larm som kan upplevas stressande. Familjerna är ofta oroliga. Att nynna/sjunga är viktigt då föräldrarna då andas långsammare och aktiverar sitt parasympatiska nervsystem.
– Det första jag brukar säga till föräldrar är att det är just deras röster som är viktiga och gör barnet tryggt. Vi i personalen gör allt det andra, men det är inte våra röster som får barnens andning att sakta ner eller deras syresättning att öka. Den effekten har främst ljuden från föräldrarna.
Kirsti är noga med att påpeka att det inte nödvändigtvis måste handla om sång.
– Jag brukar säga att de ska babbla på. Det är ljudet av rösten som är viktig. Om barnet hör den genom sång, tal eller nynnande spelar mindre roll.
Musik verkar avslappnande, men den måste anpassas efter barnens utvecklingsnivå.
– Ofta använder jag inga ord. Bara nynnande. Och jag uppmanar föräldrarna att själva prata med barnet medan jag spelar på harpan. Allt anpassas efter situationen och barnet; ljudet ska vara stimulerande och hjälpa deras hjärnor att utvecklas. Det är viktigt att inte späda på stressen så att de känsliga små barnen blir överstimulerade. Jag pejlar läget och läser av barnens signaler, deras tröskelnivå för stress och välbefinnande. En del klarar bara grundljud eller ett entonigt hummande /nynnande. Min harpa stämmer jag i samma ton som övervakningsljuden i vårdsalen. Det gör att allt pipande och väsande från maskinerna vävs in i musiken i stället för att sticka ut och störa. En får arbeta med det som finns.

Skapar lugn
Lotta Sellbjer som arbetar som sjuksköterska på avdelningen berättar att det blir en helt annan stämning i rummet när Kirsti finns på plats för att sjunga eller spela.
– Jag har varit med vid ett par tillfällen då barnet blundat, slappnat av i kroppen och kommit till ro av musiken. Det är fascinerande, jag har blivit väldigt berörd de gånger jag upplevt detta.
Per Eborn, som också arbetar som sjuksköterska på avdelningen, har liknande upplevelser av musikterapins effekter.
– Alla andas lite lugnare när musiken lägger sig som en mjuk filt över den ofta ganska stressiga miljön.
Viktigast för barnen är dock ljudet av sina föräldrars röst. Per minns speciellt en pappa som använde skrivtavlan som finns vid varje patientplats för att skriva upp alla sagor han läste för sitt barn.
– Det blev en riktigt lång lista till slut.
Kirsti nickar instämmande.
– Det måste inte vara sång. Mycket av mitt jobb handlar om att påminna föräldrarna om röstens betydelse för anknytning och samspel med barnet och även att uppmana personalen att fortsätta använda sina röster i vården. En kollega berättar att hon gärna sjunger på vårdrummet, hon märker att barnen blir lugnare. Att hon bara kommer ihåg texten till julsånger är mindre viktigt.

Stor hjälp
Ett annat talande exempel på musikens kraft var då ett barn för första gången skulle få sin trakeostomi omlagd utan att sövas.
– Det här var stressigt och traumatiskt för hela familjen. För att underlätta bjöds Kirsti in till att närvara. Hon spelade en mjuk melodi på ukulelen samtidigt som hon uppmanade pappan att kontinuerligt prata med sin son. Pappans ord och ukulelens mjuka förutsägbara melodi utgjorde en sorts hållande ljudfamn för pojken, berättar Lotta.
Under hela ingreppet, både i paus och i arbete fanns Kirsti, musiken och den anpassade sången med som en mjuk ljudmatta. I varje paus återhämtade sig pojken med hjälp av musiken och omläggningen kunde genomföras utan sövning.
– Det var helt fantastiskt hur pojken tog sig igenom ingreppet med hjälp av musiken och vilken lugnande effekt tonerna hade på alla som var i rummet, avslutar Lotta.

Läs en om en upplevelse om ett barn som föddes extremt prematurt

Annons