Redan 2015 lämnade Josefin Tapper för första gången den trygga tillvaron i Sverige för volontärarbete som anestesisjuksköterska på organisationen Mercy Ships sjukhusfartyg utanför Afrikas kust. Något som gav mersmak – nu är hon ute på sin nionde vända.
Josefin Tapper, 42 år, har till vardags arbetat som narkossjuksköterska på Universitetssjukhuset i Linköping. Jobbet har hon varvat med återkommande uppdrag som volontär för den internationella organisationen Mercy Ships. Tack vare donationer från privatpersoner kan de erbjuda avancerad kirurgi till behövande patienter i fattiga afrikanska länder.
– Egentligen ända sedan jag blev sjuksköterska så ville jag nog arbeta utomlands, säger Josefin, som har inspirerats till volontärgärningarna av en släkting som har arbetat med katastrofhjälp.
”Det patienterna har gemensamt är att hjälpen de behöver inte finns där de befinner sig.”
Fattigdom förvärrar tillstånden
Just nu ligger fartyget Global Mercy för ankar utanför Sierra Leones kust i Västafrika. Josefin är en av få svenska sjuksköterskor ombord. Hon jobbar främst på operationsavdelningen, men har även ett helhetsansvar i teamet. Arbetsmiljön är internationell och kollegorna kommer från hela världen – bland annat Australien, Spanien och Senegal.
Vårdbehovet är enormt. Många patienter kommer in med tillstånd som skulle ha åtgärdats för länge sedan i Sverige – som tumörer, brännskador, eller medfödda missbildningar. Fattigdom och brist på fungerande sjukvårdssystem har ofta förvärrat tillstånden.
– Det patienterna har gemensamt är att hjälpen de behöver inte finns där de befinner sig, påpekar Josefin.
Just nu är hon ute på sin nionde vända med Mercy Ships, och denna gång för första gången på ett långtidsuppdrag i två år. Hon har därför sagt upp lägenhet och jobb i Sverige.
Oavlönat men ändå värdefullt
Uppdraget är oavlönat, men boende och mat ombord ingår. Beroende på vilken personalkategori man tillhör ombord och hur länge man är ute bekostar antingen organisationen flygbiljett tur och retur eller så får man köpa den själv.
De olika mötena med patienterna genom åren har berört Josefin djupt. En liten pojke hade drabbats av infektionssjukdomen noma, som bryter ned vävnad i ansiktet och gör den drabbade vanställd. Hans familj hade därför av okunskap och skam inför den övriga byn gömt undan honom. Tack vare ett flertal kirurgiska ingrepp ombord på Mercy Ships kunde hans ansikte återställas, och pojken återfick sitt självförtroende.
– Han ändrades som person eftersom han blev sedd. Han blev lite som ”prinsen över avdelningen” och var omtyckt av alla, minns Josefin med värme.