”Vi ställer krav på 75 procent distriktssköterskor i primärvården”
Svensk primärvård har ett uttalat ansvar för vården av de mest sjuka, äldre personer och individer med LSS-insatser och socialpsykiatri. Det handlar om patienter med komplexa och ofta långvariga vårdbehov som har rätt till vård med rätt kompetens.
Trots detta saknas distriktssköterskekompetens i delar av såväl regional som kommunal primärvård. Detta är inte förenligt med kraven på god och säker vård.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktvärden som ska stärka kompetensförsörjningen i primärvården. Det är ett viktigt steg. Samtidigt är det avgörande att dessa riktvärden bygger på ett underlag som speglar hela primärvårdens uppdrag.
Distriktssköterskans roll central
Frågan om nyckeltal för distriktssköterskor har varit känd under lång tid. Till skillnad från läkarbemanningen, där ett riktmärke om cirka 1 100 listade patienter per specialist i allmänmedicin har etablerats, saknas fortfarande motsvarande styrande mått för distriktssköterskor. Detta trots att distriktssköterskans uppdrag är centralt för såväl förebyggande arbete som vård av patienter med stora och sammansatta behov.
Det är särskilt anmärkningsvärt att det fortfarande saknas fullständig nationell statistik över distriktssköterskor. Den senaste uppgiften från Socialstyrelsen anger 11 252 distriktssköterskor, men exkluderar den kommunala hälso- och sjukvården, som utgör en betydande del av primärvården (cirka 37 procent). Att centrala beslutsunderlag saknar denna omfattning är inte acceptabelt.
”Detta handlar inte om ambitionsnivåer, utan om att skapa förutsättningar för en primärvård som håller över tid.”
75 procent distriktssköterskor
Mot denna bakgrund har Distriktssköterskeföreningen i Sverige, i dialog med Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet, enats om en miniminivå: minst 75 procent av sjuksköterskorna i primärvården ska vara distriktssköterskor. Resterande andel ska utgöras av specialistsjuksköterskor eller sjuksköterskor med en tydlig och finansierad plan för specialistutbildning.
Detta handlar inte om ambitionsnivåer, utan om att skapa förutsättningar för en primärvård som håller över tid. Nu behövs riktvärden som tar hänsyn till hela primärvårdens uppdrag och som också får genomslag i praktiken.
Krävs ett skifte i prioritering
Vidare krävs ett tydligt skifte i prioritering. Arbetet med egenvård och hälsokompetens måste stärkas genom hela livsloppet. Samtidigt behöver primärvårdens beredskap utvecklas systematiskt. Erfarenheter från kriser och höjd beredskap visar att förmågan att leda, prioritera och arbeta utifrån en helhetssyn är avgörande – kompetenser som är centrala i distriktssköterskans uppdrag.
Följande åtgärder behöver genomföras:
- Nationell, heltäckande statistik över distriktssköterskor, inklusive kommunal hälso- och sjukvård.
- Implementering och uppföljning av fastställda nyckeltal för kompetensförsörjning.
- Långsiktigt säkerställd utbildningskapacitet och finansiering av specialistutbildning för sjuksköterskor.
- Systematisk förstärkning av egenvårdsstöd och förebyggande arbete.
- Tydlig integrering av primärvården i nationell kris- och beredskapsplanering.
Avsaknaden av dessa förutsättningar innebär en direkt risk för försämrad patientsäkerhet och ökade vårdskillnader.
Detta är inte en fråga om utvecklingstakt. Det är en fråga om ansvar.
Maria Öst-Backa, ordförande, och styrelsen i Distriktssköterskeföreningen
