Forskning om covidpatienter

Pandemin – påfrestande och lärorik för intensivvården

Publicerad 27 oktober 2021
Text: Annika Wihlborg
Åsa Engström, IVA-sjuksköterska, ämnesföreträdare för omvårdnadsämnet på LTU och vice ordförande i Svensk Sjuksköterskeförening.

Coronapandemin har inneburit många omvälvande upplevelser för patienter, anhöriga och vårdpersonal. Nu pågår högaktuell forskning kring de erfarenheter vi samlat på oss, vad som fungerat bra samt vad som fungerat mindre bra under pandemin. En av de som bedriver covidforskning är Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet.

– Min forskning fokuserar på covidpatienter i intensivvården. Jag har intervjuat patienter som vårdats på IVA, deras anhöriga och vårdpersonalen. Jag har bland annat tittat på hur frånvaron av anhöriga i intensivvården har påverkat sjuksköterskornas arbete, säger Åsa Engström. Hon är IVA-sjuksköterska, nu ämnesföreträdare för omvårdnadsämnet på LTU, vice ordförande i Svensk Sjuksköterskeförening och forskar för närvarande på covid-19 och dess effekter på patienter, vårdpersonal och anhöriga.

Varierande eftervård
Bland de patienter som varit svårt sjuka och respiratorbehandlats på IVA upplever majoriteten att vården fungerat efter omständigheterna väl. Många närstående vittnar om en otroligt påfrestande situation fylld av ovisshet och lång väntan. Många uppskattade dock den regelbundna telefonkontakten med sjukvården.
– När det gäller eftervården varierar patienternas upplevelser väldigt mycket, vilket bland annat beror på att kunskapen om hur IVA-vård av covidpatienter påverkar individen och dess anhöriga varierar avsevärt mellan olika enheter i primärvården. Många patienter upplevde att de i hög utsträckning var hänvisade till sina egna resurser när det gäller eftervården. Det är tydligt att eftervården behöver bli mer strukturerad och jämlik, säger Åsa Engström.

”När det gäller efter­vården varierar patienternas upplevelser väldigt mycket.”

Tufft för nyutexaminerade
Många sjuksköterskor i intensivvården upplevde pandemin som en krävande omställning med nya kollegor, en ny patientkategori, ökad arbets­belastning och nya omständigheter, exempelvis i form av ny utrustning och andra typer av läkemedel än de man vanligtvis använder sig av. I synnerhet nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor och sjuksköterskor med kort yrkeserfarenhet har upplevt förutsättningarna som tuffa. Många sjuksköterskor upplevde också att covidpatienterna som vårdades på IVA blev mer anonymiserade när anhöriga inte tilläts hälsa på dem på vårdavdelningen.
– Sjuksköterskorna i intensivvården kan vara stolta över att ha klarat den stora omställning och enorma påfrestning som pandemin har inneburit, med mycket ovisshet i vardagen, och tuffa och påfrestande arbetspass. Många har också funnit det påfrestande att arbeta med kollegor som saknar erfarenhet av och specialist­utbildning inom IVA, säger Åsa Engström.

Fixade snabb omställning
Hon påpekar att alla har gjort så gott de kunnat under pandemin. Samtidigt krävs en bättre beredskap i form av utrustning och personal inför kommande pandemier, säger Åsa Engström.
– Sjukvården fixade den snabba omställningen; man fick fram fler IVA-platser och det är fantastiskt hur många människor som ställt upp på olika sätt. En positiv effekt av pandemin är att allmänheten fått upp ögonen för intensivvårdens viktiga arbete, som inte synliggjorts i samma omfattning tidigare. Vi ser också ett ökat intresse bland sjuksköterskor som vill gå specialistutbildningen inom intensivvård, säger Åsa Engström.