ANOPIVA intressant för många sjuksköterskor
– Det är väldigt glädjande att så många sjuksköterskor kan tänka sig att specialisera sig mot anestesi, intensivvård eller operation. Det är stor brist inom samtliga tre specialistinriktningar, vilket innebär att den som väljer någon av dessa utbildningar har många valmöjligheter och mycket goda framtidsutsikter, säger Helen Berthelson, som mellan 2004 och 2013 var IVA-sjuksköterska på Centralsjukhuset i Kristianstad. Sedan dess har hon arbetat som enhetschef på samma sjukhus. Hon är även ordförande i Riksföreningen för anestesi- och intensivvård.
För sjuksköterskor som vill arbeta inom anestesi, intensivvård eller operation är specialistutbildningen inträdesbiljetten till dessa verksamheter. En relevant specialistutbildning är nämligen ett krav för sjuksköterskor som vill jobba inom något av dessa tre områden.
Självständigt arbete med ansvar
– Jag kan varmt rekommendera sjuksköterskor att satsa på någon av dessa tre specialistutbildningar. Man blir oerhört specialiserad, men får samtidigt en kompetens som är både bred och djup. Utbildningarna gör dig eftertraktad på arbetsmarknaden och banar väg för ett självständigt arbete med stort ansvar. Arbetet är varierande och man får verkligen möjlighet att bli riktigt bra på det man gör, säger Helen Berthelson.
För att trivas som specialistsjuksköterska inom operation, anestesi eller intensivvård är det viktigt att man är intresserad av att ständigt utvecklas och vidareutbilda sig. Man kan jobba både i privat och i offentlig vårdverksamhet. Den som vill specialisera sig ytterligare i sin profession och fördjupa sin kunskap efter specialistutbildningen, kan exempelvis välja att inrikta sig mot barnintensivvård, thorax- eller neurointensivvård.
Aldrig färdigutbildad
– Eftersom det är en utvecklingsbenägen verksamhet och det ständigt kommer nya behandlingsmetoder, operationsmetoder och liknande så blir man aldrig riktigt färdigutbildad. Arbetsuppgifterna för specialistsjuksköterskor med dessa kompetenser blir samtidigt allt mer avancerade och självständiga, säger Helen Berthelson.
– Det är viktigt att specialistutbildningarna håller en hög teoretisk och praktisk kvalitet för att sjuksköterskorna ska kunna delta i sjukvårdens förbättringsarbete. Utbildningen behöver ge förmåga att söka och värdera forskningsrön och ny kunskap. Arbetsgivare behöver erbjuda specialistsjuksköterskorna delaktighet i vårdens utvecklingsarbete och ge förutsättningar för fortsatt kompetensutveckling, säger Helen Berthelson.
Operationer ställs in
– Det är väldigt positivt att så många sjuksköterskor kan tänka sig att arbeta inom anestesi, operation eller intensivvård. Bristen på operationssköterskor gör att operationer ställs in runtom i landet. Bristen gör också att vi inte kan ägna oss åt verksamhetsutveckling i den utsträckning vi önskar. Det vore därför mycket bra om vi får fler kollegor framöver, säger Åsa Eneqvist, som sedan 2011 är operationssköterska på Visby Lasarett. Hon är även distriktssamordnare för Gotland i Riksföreningen för operationssjukvård.
Behovet av operationssköterskor är stort i princip hela landet och behovet kommer att öka i takt med att pensionsavgångarna blir fler.
Många olika inriktningar
– Som operationssköterska kan du jobba med många olika typer av kirurgi, som allmänkirurgi, öron-näsa-hals, gynekolog, urologi, ortopedi, thorax och neuro. Vår yrkesroll är relativt anonym, sjuksköterskors kännedom om vad en operationssköterska gör, professionens bredd och vilka utvecklingsvägar som finns behöver öka, säger Åsa Eneqvist.
Operationssköterska är ett självständigt, variationsrikt och komplext arbete. Man ansvarar bland annat för teknisk utrustning, instrument och iordningsställande av operationssalar.
– Även om vi jobbar i team så har vi alltid vårt specifika ansvarsområde. Man kan välja att arbeta med allmänkirurgi eller specialisera sig i en viss typ av operationer. Det finns även fördjupningsmöjligheter inom hygien, aseptik och medicinteknik. För att arbetsgivare ska kunna attrahera fler operationssköterskor krävs en attraktiv arbetsmiljö, hållbara arbetstider och förstås en konkurrenskraftig lön, säger Åsa Eneqvist.
