Puls, gemenskap och bredd på IVA

På IVA i Alingsås och Kungälv varvas adrenalinpåslag med stunder av lugn. Svidande allvar bryts av med skratt. Tack vare att de båda intensivvårdsavdelningarna är förlagda på två mindre sjukhus är vården bred, arbetsgruppen sammansvetsad och arbetet tryggt.

Ibland har Claes Abrahamsson tänkt att han borde söka sig till ett större sjukhus. Men sedan har han ändå valt att stanna kvar på IVA på Alingsås lasarett. Här finns allt han behöver och mer.
Avdelningen har totalt sex IVA- och IMA-platser. Medarbetarna roterar mellan IVA och IMA. De går även på akutlarm, åker på ambulanstransporter och bemannar postop-avdelningen på kvällar, nätter och helger.
– Det blir aldrig långtråkigt här. Patientflödet varierar från dag till dag. Vår avdelning är relativt liten men har hög personaltäthet och kunskapsnivå. Vi jobbar tätt tillsammans och lär känna varandra på ett sätt som är svårare på en större avdelning, säger Claes.

Stor variation
Claes har arbetat här i 25 år. Han är sektionsledare och sedan två år ledningsansvarig sjuksköterska på avdelningen.
– Jag sitter som spindeln i nätet, leder och fördelar arbetet och patientflödet. Det går aldrig att planera arbetspasset fullt ut. Jag får anpassa mig och göra nya bedömningar hela tiden, säger han och berättar att rollen är en spännande utmaning.
Sofia Kahlin är precis i början av sin karriär som IVA-sjuksköterska. Hon har en utbildningstjänst och är klar med sin specialistutbildning i början av juni. På IVA i Alingsås har hon varit i 1,5 år.
– Väljer du att arbeta inom någon form av akutverksamhet gillar du adrenalinpåslaget som du får, säger hon.
På IVA får hon också möjlighet att följa sina patienter på nära håll.
– På andra avdelningar är det ofta ett högt beläggningstryck. Här på IVA ansvarar du för en till två patienter. Det gör att du får en mycket större och bredare bild. Vi får också möjlighet att se följderna av vårt intensiva arbete, säger Sofia.

Stark sammanhållning
De tydliga rollerna och det viktiga teamarbetet som finns på IVA bidrar till en stark sammanhållning.
– Teamarbetet här är speciellt. Alla professioner är lika viktiga pusselbitar, säger Sara Strömberg som arbetar som intensivvårdssjuksköterska på IVA på Kungälvs sjukhus.
Liksom Sofia har Sara en betald specialistutbildning i bagaget. När hon började på IVA för snart två år sedan hade hon höga förväntningar. Det visade sig snart att arbetet var ännu roligare än hon hade föreställt sig.
– Det är så mycket mer än vad jag föreställde mig. Alla patienter som vi träffar bär på sin historia och vi har mycket kontakt med anhöriga, säger hon.
Kungälvs sjukhus är ett akutsjukhus med traumamottagande. På IVA finns det totalt åtta IVA- och IMA-platser, sex postop-platser och en dagkirurgisk enhet med 8–10 postoperativa platser för polikliniska patienter. Intensivvårdssjuksköterskorna deltar i sjukhusets olika larm, såsom traumalarm, medicinlarm och hjärtstopp, och är en del av MIG-teamet (mobil intensivvårdsgrupp). I arbetet ingår även att, efter upplärning, lägga venösa infarter som PICC-line och midline. Trots att det är mycket att sätta sig in i var Sara trygg i sin roll redan från början.
– Jag kände mig aldrig ensam. Det var nästan så att jag fick säga till att jag inte behövde hjälp ibland för alla ville så gärna hjälpa till, säger Sara och skrattar.

Trygg start
Både sjukhusen i Alingsås och Kungälv är av det mindre slaget. Det ger en bra grund för nya IVA-sjuksköterskor menar intensivvårdssjuksköterskan Chidi Ezennaya som började arbeta på IVA i Kungälv 2018.
– Det här är ett bra ställe att börja på eftersom du får mycket stöd och lär känna dina kollegor väl, säger hon och påpekar att medarbetarna dessutom möter en bred patientgrupp.
För två år sedan valde Chidi att ta en paus från intensivvården och började i stället att arbeta inom hemsjukvården. Men pausen blev kortvarig. Saknaden efter kollegorna, pulsen och bredden blev för stor.
– Jag älskar det här jobbet och den starka gemenskapen, säger hon.

Livsviktig skillnad
I både Alingsås och Kungälv stöttar kollegorna varandra i tunga stunder och firar alla de gånger som livet segrar. Den speciella arbetsmiljön påverkar sjuksköterskorna i grunden.
– Jag tror att vi blir mer ödmjuka inför livet. Vi tar inte något för givet, säger Claes.
Att deras arbete många gånger är skillnaden mellan liv och död ger kraft och hopp under tyngre dagar.
– Ibland träffar vi patienter som vi inte har sett på flera månader. De har varit jättesjuka, vi kanske inte trodde att det skulle gå, men vi alla kämpade och gjorde vårt bästa. Och så går de in här, friska och glada. Det är häftigt, säger Sara.

Annons