Skratt, allvar och detektivarbete inom psykiatrin

Dagliga skratt, djupa samtal och en känsla av att vara på helt rätt plats. Sjuksköterskorna Roberto och Linnéa trivs inom vuxenpsykiatrin i Sundsvall.
– Vi har tid att fokusera på människan snarare än en specifik skada eller ett problem, säger Roberto.

Det är under de akuta krissamtalen som psykiatrisjuksköterskan Linnéa Gold känner tydligast att hon har valt helt rätt yrke.
– Att få förtroendet från patienter som öppnar upp och kanske pratar om saker som de inte har vågat prata om tidigare är stort, säger Linnéa som sedan i höstas arbetar på den psykiatriska akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus.
På mottagningen möter hon både patienter som har en lång historik inom den psykiatriska vården och människor som söker hjälp för allra första gången. Efter det inledande samtalet görs en bedömning av vidare åtgärder och vård.
Linnéa visste tidigt att hon ville arbeta inom psykiatrin och redan från början var det de där allra första bedömningarna som fångade hennes intresse.
– Jag gillar att vi får ta oss tid för en patient i taget. Fokus ligger på vad vi kan göra just nu. Det ställer bra och roliga krav på oss som sjuksköterskor. Många gånger är det lite av ett detektivarbete. Vi måste bedöma situationen och tänka på vad patienten behöver och vad vi kan erbjuda, säger hon.

Människan i fokus
Roberto Romboni har också hittat hem inom psykiatrin i Sundsvall, och det i nästan bokstavlig bemärkelse.
– Jag hängde med de här patienterna redan som liten, säger han och berättar att hans mamma arbetade på motsvarande avdelning för cirka 45 år sedan.
Mycket har förändrats inom den psykiatriska vården sedan 70-talet och utvecklingen är ständigt pågående. Just därför är kompetensutveckling och vidareutbildning en självklar del av arbetet.
Roberto blev färdig psykiatrisjuksköterska för sju år sedan och har i dag en delad tjänst. Han arbetar både på mottagning med behandlingarna ECT och rTMS och på avdelning 52, som vårdar patienter med affektiva diagnoser.
– Vi har även ätstödsverksamhet och det vi kallar för brukarstyrd inläggning, säger Roberto och berättar att vissa patienter, ofta personer med borderlineproblematik, har ett kontrakt med avdelningen och lägger in sig själva när de känner att de har behov av det.
Liksom Linnéa uppskattar han variationen, det spännande detektivarbetet och kanske framför allt människorna.
– Vi har tid att fokusera på människan snarare än en specifik skada eller ett problem. Det är härligt, säger han och vill samtidigt passa på att slå hål på myten om att psykiatrin saknar somatik.
– Det finns mycket somatik här också och dessutom varierande somatik, säger han.

Tid och teamarbete
Något som både Roberto och Linnéa har mer av än många av kollegorna inom den somatiska vården är tid.
– Vi får tiden och utrymmet att prata med våra patienter, se hela personen och behöver inte springa fram och tillbaka med olika medicinska insatser, säger Linnéa och tillägger att de lugna stunderna dessutom är viktiga för att vårdpersonalen ska kunna känna av olika stämningar och arbeta förebyggande.
För lugnet är aldrig konstant. När som helst kan tempot ändras och lugnet byts mot febril aktivitet. De snabba tempoväxlingarna och känslan av att aldrig riktigt på förhand veta hur dagen kommer att se ut är något som både Linnéa och Roberto gillar.
Ytterligare något som de uppskattar är teamarbetet. Roberto och Linnéa arbetar i sammansvetsade team som består av flera olika professioner. De upplever att arbetsmiljön är öppen och prestigelös och att de i sin sjuksköterskeroll har stora möjligheter att påverka både det dagliga arbetet och verksamheten.
– Och trots att vi jobbar med människor som mår väldigt dåligt har jag aldrig tidigare varit på ett jobb där jag har skrattat så mycket, säger Roberto.

Annons