Läkemedelsbrist minskar tid för omvårdnadsinsatser

84 procent av sjuksköterskorna inom öppenvården upplever att det råder läkemedelsbrist. 91 procent av dem anser att bristen har inneburit negativa konsekvenser för patienterna.

För sjuksköterskor medför läkemedelsbristen ofta mycket merarbete som minskar tiden för omvårdnadsinsatser. För patienterna resulterar läkemedelsbristen i många fall i omfattande oro, ökade patientsäkerhetsrisker och nedsatt livskvalitet.
– Undersökningsresultaten förvånar mig inte, läkemedelsbristen är numera ett konstant problem, säger Helena Johansson, som varit sjuksköterska i 34 år. Hon har arbetat i regional och kommunal sjukvård, är styrelseledamot i Riksföreningen för sjuksköterskor inom äldre- och demensvård, Silviasjuksköterska samt ansvarig för äldremottagningen på Capio vårdcentral i Strömstad.
För patienter som står på en viss behandling för exempelvis diabetes eller hjärtsjukdom innebär ett påtvingat läkemedelsbyte ofta en stor omställning, lång invänjningstid och är en källa till oro och otrygghet.
– Utbudet av synonympreparat har ökat, vilket i många fall försvårar för patienten. Risknivån ökar, i synnerhet bland äldre som tar många olika preparat. Det har förekommit att patienter som fått ett ersättningsläkemedel fortsatt att ta det parallellt med sitt ordinarie läkemedel när det återigen fanns att tillgå, säger Helena Johansson.

”När det råder läkemedelsbrist är det särskilt viktigt att vi är observanta och tidigt fångar upp risker.”

Merarbete minskar vård
Även om merparten av sjuksköterskorna inte skriver ut några läkemedel så medför läkemedelsbristen ett omfattande merarbete, vilket minskar tiden för omvårdnad. Många oroliga patienter hör av sig upprepade gånger för att säkerställa att de tar rätt läkemedel. Andra gånger ringer apoteken med frågor om möjliga ersättningsläkemedel för en patient. En tät dialog med läkare och apotekspersonal är en förutsättning för att få situationen att fungera, trots bristen.
– Sjuksköterskor har i många fall en mer kontinuerlig patientkontakt än läkarna. När det råder läkemedelsbrist är det särskilt viktigt att vi är observanta och tidigt fångar upp risker i patientens läkemedelshantering eller läkemedelsordinering, säger Helena Johansson.

Efterlyser statliga åtgärder
Hon betonar att det inte finns några enkla lösningar på läkemedelsbristen och att vårdpersonalen dessvärre har begränsade möjligheter att påverka situationen.
– Tidigare skyllde man bristen på pandemin, därefter på Ukrainakriget. Nu när läkemedelsbristen riskerar att bli permanent kan vi inte längre skylla på yttre faktorer. Jag vill därför se åtgärder från statligt håll, någon form av analys och plan som långsiktigt kan säkerställa läkemedelsförsörjningen till Sveriges befolkning, avslutar Helena Johansson.

Annons