fbpx

”Hela sjukvården riskeras”

Text: Annika Wihlborg

Anna Forsberg, sjuksköterska och professor i vårdvetenskap. Foto: Annette Lennerling
Anna Forsberg, sjuksköterska och professor i vårdvetenskap. Foto: Annette Lennerling
Svensk sjukvård är fakta- och forskningsresistent vad gäller omvårdnadsvetenskap. Omvårdnadsvetenskapens låga status gör att den ständigt underordnas det medicinska perspektivet, vilket bland annat leder till att patientsäkerheten riskeras och många sjuksköterskor flyr yrket.

67 procent av sjuksköterskorna har för lite eller ingen tid till att utveckla omvårdnaden och implementera ny kunskap på sin arbetsplats.
– Det är en minst sagt besvärande siffra. Den är självklart problematisk och tyder på att patienterna inte får den omvårdnad de har rätt till. Undersökningsresultatet indikerar också att majoriteten av sjuksköterskorna inte har möjlighet att följa omvårdnadsutvecklingen. De som har tid att följa den saknar sannolikt möjlighet att implementera den senaste evidensen i sin yrkesutövning, säger Anna Forsberg, sjuksköterska, professor i vårdvetenskap och med i Svensk Sjuksköterskeförenings vetenskapliga råd. Hon kombinerar undervisning med forskning och kliniskt arbete med fokus på omvårdnadsutveckling på Skånes universitetssjukhus.

Kan inte utöva sin profession
Sjuksköterskans arbete bygger på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. När det inte ges möjlighet att utveckla omvårdnaden fråntas sjuksköterskan den reella möjligheten att utöva sin profession. Det är, enligt Anna Forsberg, ett av de främsta skälen till att många sjuksköterskor väljer att lämna yrket.
Hon poängterar att den medicinska behandlingen bara är en av pusselbitarna, och omvårdnaden som stöttar på vägen till tillfrisknande är minst lika viktig. När omvårdnadsperspektivet kommer i sista hand ökar risken för komplikationer. Samtidigt kan vård­tiden förlängas och risken för åter­inläggning ökar.

Patientsäkerheten riskeras
– Patienten har rätt till omvårdnad enligt best practice. Det är uppenbart att patienter får sämre förutsättningar till återhämtning och rehabilitering när omvårdnaden inte beaktas i tillräcklig utsträckning. Det här får förstås också konsekvenser för patientsäkerheten. I dagsläget tvingas sjuksköterskor göra våld på sin professionsetik och omvårdnadsvetenskapens grundprinciper. En sån samvetsstress kan göra att man lämnar yrket, säger Anna Forsberg.

Hur mycket tid har ni på er arbetsplats för att utveckla omvårdnaden och implementera ny kunskap?
Anna Forsbergs viktigaste åtgärder för att öka omvårdnadens status
• Organisera sjukvården utifrån omvårdnadens grundprinciper. Forskning visar att hög kontinuitet, långsiktiga vårdrelationer och ett tydligt omvårdnadsperspektiv resulterar i snabbare tillfrisknande och kortare vårdprocesser. Trots det organiseras sjukvården tvärtemot omvårdnadsvetenskapens viktigaste grundprinciper. Här måste sjukvårdspolitikerna tänka om.
• Ge omvårdnadsvetenskapen likvärdig status som medicinvetenskapen. God omvårdnad bidrar till människors hälsa, tillfrisknande och samhällets utveckling. God vård består av en kombination av medicin och omvårdnad, där båda komponenterna är lika viktiga. Därför bör omvårdnadsvetenskapens status höjas.
• Undersköterskor kan inte ersätta sjuksköterskor. Det är hög tid att sätta punkt för diskussionen om att ersätta högskoleutbildade sjuksköterskor med gymnasie­utbildade undersköterskor. De saknar bland annat sjuksköterskornas vetenskapliga och systematiska förhållningssätt till analys av patientens hälsostatus.
Om undersökningen
Undersökningen genomfördes 19–26 februari 2019 mot ett slumpmässigt urval av sjuk­sköterskor i Sverige. Över 1 000 sjuksköterskor har svarat på undersökningen.
Publicerad: 14 oktober, 2019