Etikettarkiv: Corona

Stolta över sin insats under pandemin

Maribel Wallersten, chefssjuksköterska och Emma Bergström, sjuksköterska på avdelning 23 på Södertälje sjukhus.

Under coronapandemin har sjukvården ställts inför stora prövningar som inneburit nya kollegor, en helt ny patientkategori, nya rutiner och arbetssätt och, inte minst, en krävande arbetssituation. Avdelning 23 var den första avdelningen på Södertälje sjukhus som tog emot coronapatienter.

I mars 2020 ställde avdelning 23 om från att vårda patienter med lung- och infektionssjukdomar till att enbart ta emot patienter med covid-19. Ett drygt år senare kan personalen se tillbaka på ett år som varit omvälvande, krävande, utmanande och otroligt händelserikt. De snabba omställningarna och de många nya situationer personalen ställts inför har bidragit till att sammansvetsa personalgruppen och stärka rutinerna, inte minst för omvårdnadsarbetet.
– Hela omställningen till en covid­avdelning gick otroligt snabbt. Vi informerades om beslutet på förmiddagen och redan ett par timmar senare tog vi emot vår första patient med covid-19. I början var osäkerheten stor kring skyddsutrustningen och de rigorösa hygienrutiner som krävs för att arbeta med covidpatienter. Många var rädda för att själva smittas och för att skyddsutrustningen inte skulle räcka till, säger Maribel Wallersten, chefssjuksköterska på avdelning 23 på Södertälje sjukhus.
77 procent av sjuksköterskorna anser att allmänheten inte är särskilt insatt eller inte alls insatt i sjuksköterskors och annan vårdpersonals insatser under coronapandemin. 64 procent anser att arbetsgemenskapen och teamkänslan har stärkts inom sjukvården under pandemin.

”När vi blickar tillbaka på den här perioden kan vi känna stolthet över att ha varit med och gjort skillnad.”

Stärkt teamkänsla
När pandemin fick en andra våg hade mycket av osäkerheten lagt sig. Personalen på avdelning 23 kände sig tryggare i sitt arbete eftersom de hunnit få erfarenhet av att vårda patienter med covid-19. Rutinerna och de handlingsplaner som krävdes fanns på plats men det stora stöd som allmänheten visat under pandemins första våg, i form av alltifrån spontana applåder på balkonger till mat och fikabröd, uteblev.
– Pandemin har varit en otroligt stor prövning för stora delar av sjukvården. I en sådan situation behöver man stärka teamkänslan och svetsas samman i arbetslaget, annars orkar man inte. Vi uppskattar verkligen våra kollegor på ett helt annat sätt nu jämfört med innan pandemin. Media har uppmärksammat IVA-vården mycket under pandemin, men andra avdelningar som också vårdat covidpatienter har inte uppmärksammats i samma utsträckning. Det är svårt för allmänheten att förstå den insats sjukvården gör under pandemin, vilket undersökningsresultatet bekräftar, säger Emma Bergström, sjuksköterska på avdelning 23 på Södertälje sjukhus.

Snabbt växt in i sina nya roller
En viktig erfarenhet som de bär med sig från arbetet under pandemin är att de klarar att hantera situationer, även när saker och ting ställs på sin spets.
– Vi är stolta över att ha lyckats genomföra en så snabb omställning av såväl arbetssätt som patientflöde och personal. Det är ett kvitto på att vår personal har ett otroligt stort engagemang när det verkligen gäller, säger Maribel Wallersten.
Hon är övertygad om att många sjuksköterskor kommer att gå stärkta ur pandemin.
– När vi blickar tillbaka på den här perioden kan vi känna stolthet över att ha varit med och gjort skillnad i en pandemi. Med tiden kommer vi att få perspektiv på den insats vi faktiskt gjort. Många av våra sjuksköterskor har verkligen växt in i sina nya roller. De har fått ta ett stort ansvar, ofta fått prova nya lösningar och har även fattat många självständiga beslut under pandemin. Vi har verkligen blivit stärkta i att kunna lita till vår professionella förmåga, avslutar Maribel Wallersten.

Hur insatt tror du att en ”vanlig person” är i sjuksköterskors och annan vård­personals insatser under pandemin? De är…

Anser du att arbetsgemenskapen och teamkänslan har stärkts inom sjukvården under coronapandemin?

Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Sjuksköterska mot ett slumpmässigt urval av sjuksköterskor i Sverige 25–30 mars 2021. Statistisk felmarginal 1,9–3,2 procentenheter.

Många oroliga för att smittas av corona

Sofia Lindström, IVA-sjuksköterska och vice ordförande för Vårdförbundet i Uppsala län. Foto: Ulf Huett

22 procent av sjuksköterskorna har redan blivit smittade av det nya coronaviruset i sitt arbete medan 37 procent är oroliga för att bli det. Många är oroliga för de kort- och långvariga symtomen och konsekvenserna för den egna hälsan, arbetsförmågan och livskvaliteten.

– Den relativt utbredda oron för att smittas av viruset beror förmodligen på att många sjuksköterskor har egna erfarenheter av att vårda covidpatienter, vilket gör dem mer ödmjuka inför det faktum att viruset kan slå väldigt olika mot individer. Samtidigt är oron för att bli smittad bara en del av orosbilden. Många har också drabbats ekonomiskt efter att ha varit sjukskrivna mycket under pandemin, säger Sofia Lindström, IVA-sjuksköterska och vice ordförande för Vårdförbundet i Uppsala län.
Hon betonar att sjuksköterskor generellt är vana vid att vårda patienter med olika typer av virusinfektioner, men att rädslan för att smittas av just SARS-CoV-2 är större än vid många andra sjukdomar eftersom symtomen varierar så mycket från individ till individ.

”Det är viktigt att arbetsgivare vidtar åtgärder som minimerar smittrisken på hela arbetsplatsen.”

Oro för långvariga symtom
– De sjuksköterskor jag talat med är mest oroliga för de akuta symtomen de riskerar att drabbas av om de får covid-19, men självklart oroar sig många även för att drabbas av långvariga symtom som begränsar arbetsförmågan och inskränker livskvaliteten, såväl ekonomiskt som ur ett hälsoperspektiv, säger Sofia Lindström.
Hon har ännu inte mött så många sjuksköterskor med långtidssymtom efter att ha insjuknat i covid-19, men tror att vi efterhand dessvärre kommer att få se allt fler få det.

Åtgärder för att minimera smitta
– Det är viktigt att arbetsgivare vidtar åtgärder som minimerar smittrisken på hela arbetsplatsen. Många sjuksköterskor vittnar om att det är större risk att bli smittad i fikarummet än i arbetet med patienterna. Ytterligare en avgörande faktor är att arbetsgivare fångar upp de sjuksköterskor som är oroliga och stressade på ett så tidigt stadium som möjligt. För många handlar det om oro för att bli smittad i kombination med en pressad arbetssituation och en ständigt närvarande etisk stress som i förlängningen innebär en ökad risk att utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Dessa sjuksköterskor behöver slussas vidare till företagshälsovården innan deras situation förvärras. Man bör inte heller underskatta samtliga sjuksköterskors rätt till en sammanhängande sommarsemester, säger Sofia Lindström.

Har du varit orolig eller är du orolig för att smittas av det nya coronaviruset i ditt arbete som sjuksköterska?


Inom slutenvården har 26% av sjuksköterskorna redan blivit smittade.

Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Sjuksköterska mot ett slumpmässigt urval av sjuksköterskor i Sverige 25–30 mars 2021. Statistisk felmarginal 1,9–3,2 procentenheter.

Sjuksköterska i stormens öga

IVA-sjuksköterskan Eveline Jacobson sommarpratade i P1 i juli. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Intensivvårdssjuksköterskan Eveline Jacobson hamnade mitt i den brinnande coronapandemin.
– Jag kommer aldrig att glömma patienterna som rullar ut från oss och är så himla mycket bättre än vad de var. Vissa kunde tacka för att man räddat deras liv.

Eveline Jacobson, intensivvårdssjuksköterska på Mälarsjukhuset i Eskils­tuna, beskriver det som att det i våras först fanns en bubblande oro.
– Men covid kom mycket tidigare än man trott och det kom betydligt fler patienter än vi var förberedda på. Vi hann inte riktig göra klart de förberedelser som vi hade önskat, berättar hon.
Ganska snart kom riktlinjer som gav intensivvårdssjuksköterskorna ett större ansvar.
– Vi skulle delegera ut arbetet, och min roll blev bland annat att handleda personal som inte vanligtvis jobbade på IVA. Jag gick från att vara hands on och kunna varenda centimeter av patienten till att ha ett helikopterperspektiv. Jag blev en slags platsansvarig och koordinator och hjälpte till med prioriteringar – vad behöver vi göra nu, och vad kan vänta.

”Självklart utsätts vi i vården för situationer som andra inte gör, och det är befogat med oro.”

Kortare beslutsvägar
Hur har pandemin förändrat intensivvården?
– Jag tror att det öppnar upp för tidigare etiska diskussioner redan innan man hamnar på intensiven. Att man tar en funderare redan innan. Dessutom tror jag att beslutsvägar kan kortas på samma sätt som det gjordes nu, det blir mer effektivt. Det gick ner på regional styrning ganska snart för det fungerade inte annars. Våra ansvariga läkare fick mandat att ta många beslut, och det behövdes verkligen. Det blir mer makt åt de som jobbar.

Har en tillit
Många inom sjukvården har känt oro för att själva smittas, men Eveline Jacobson bestämde sig tidigt för att lägga oron åt sidan.
– Jag gör allt jag kan, och får ha en tillit till att skyddsutrustning fungerar. Ute i samhället känner jag mig på ett sätt mer exponerad, när man går och handlar till exempel. Men självklart utsätts vi i vården för situationer som andra inte gör, och det är befogat med oro, men jag personligen har landat i att jag litar på utrustningen.
Hur ska personalen göra för att orka även fortsättningsvis?
– Tänka att vi är fan bra. Om du inte hade varit där och gjort precis det du gör så hade patienterna inte klarat sig. Så mitt råd är: stöd varandra, och be om hjälp om man mår dåligt.

Eveline Jacobson höll ett uppmärksammat sommarprat i Sommar i P1 i juli.

Digital vård på distans öppnar för nya möjligheter

Karin Ossmer, head of medical operations på Doktor24.

Vårdkontakterna på distans har införts snabbare och ökat sedan coronapandemin bröt ut. Den digitala vården avlastar den fysiska vården genom att finnas där när patienterna efterfrågar vård, men samtidigt är det viktigt med tydliga medicinska riktlinjer för digital och fysisk vård.

– Digital vård var på frammarsch redan innan coronapandemin bröt ut, men sedan dess har utvecklingen accelererat. Jag är övertygad om att den ökade efterfrågan på distansbaserad vård kommer att kvarstå även efter coronapandemin, säger Karin Ossmer, head of medical operations på Doktor24. Hon är specialistsjuksköterska i intensivvård och arbetade som sjuksköterska och chef på Karolinska universitetssjukhuset innan hon kom till Doktor24 2019.
52 procent av sjuksköterskorna kan själva tänka sig att arbeta med vård på distans. Inom öppenvården är motsvarande siffra 68 procent.
– Det är verkligen roligt att intresset är så stort. Den växande digitala vården har öppnat upp en ny utvecklingsmöjlighet för sjuksköterskor som vill arbeta självständigt, nyttja hela sin kompetens och kunna jobba hemifrån. Det har förmodligen bidragit till att fler sjuksköterskor stannar kvar i yrket, säger Karin Ossmer.

”Genom att behandla patienter med infektionssjukdomar digitalt minskar smittspridningen i samhället.”

Lägre tröskel till digital vård
– Den digitala vården avlastar den fysiska vården genom att finnas där när patienterna efterfrågar vård. Genom att behandla patienter med infektionssjukdomar digitalt minskar smittspridningen i samhället. Många upplever dessutom tröskeln till att söka digital vård som lägre jämfört med den fysiska vården. Fler söker vård i rätt tid, säger Karin Ossmer.
Hon betonar vikten av tydliga medicinska riktlinjer för vilka patienter som kan behandlas digitalt och vilka som bör hänvisas till den fysiska vården.
– Alla som jobbar i sjukvården kommer de närmaste åren att möta digital vård i någon form. Alla verksamheter kommer att behöva reflektera över vilka patienter som bör hanteras digitalt respektive fysiskt, säger Karin Ossmer.

Genererar nya frågeställningar
– Coronapandemin har öppnat upp möjligheten att införa digital vård på distans snabbare än normalt. Den utveckling vi befinner oss i just nu medför många spännande nya möjligheter. Samtidigt behöver man hantera de frågeställningar som kontinuerligt dyker upp kring exempelvis ersättningsmodeller och behovet av samverkan över vårdgivargränserna, säger Katarina Forsberg, e-hälsostrateg i Region Sörmland. Hon arbetade i två år som sjuksköterska inom akutvården innan hon 2019 blev e-hälsostrateg. Hon läser även en masterutbildning inom e-hälsa på Linnéuniversitetet.
– Digital vård minskar resandet, ökar tryggheten för patienten och gör det lättare för vårdgivare att prioritera vilka vårdkontakter som bör vara digitala eller fysiska. Distansvård ger också bättre möjligheter att upprätthålla kontinuitet i sjukvården, säger hon.

”Coronapandemin har öppnat upp möjligheten att införa digital vård på distans snabbare än normalt.”

Behov av nationell samverkan
Hon tror att många nya lösningar inom digital vård kommer att lanseras under de kommande åren, men betonar samtidigt vikten av att den digitala vårdutvecklingen hänger ihop med den övriga sjukvårdens utveckling. Fysiska vårdbesök behöver exempelvis alltid kunna erbjudas som ett alternativ till det digitala.
– I takt med att den digitala vården växer ser jag ett ökat behov av nationell samverkan kring standarder och gränssnitt, inte minst när de nya vårdinformationssystemen tas fram, säger Katarina Forsberg.

Katarina Forsberg, e-hälsostrateg i Region Sörmland.
Har distanskontakter och digitala kontakter med patienter ökat sedan corona­pandemin bröt ut?


Bland sjuksköterskor som arbetar inom öppenvården svarar 82% att distanskontakter och digitala kontakter har ökat.

Kan du själv tänka dig att arbeta med vård på distans, via telefon eller digitalt?


Inom öppenvården kan 68% av sjuksköterskorna tänka sig det.

Om undersökningen

Undersökningen har genomförts av Framtidens Karriär – Sjuksköterska mot ett slumpmässigt urval av sjuksköterskor i Sverige den 7–9 oktober 2020. Över 1000 sjuksköterskor har svarat på undersökningen. Statistisk felmarginal 1,9–3,2 procentenheter.

Ambulanspersonalen i frontlinjen

Fredrik Karlsson, ambulans­överläkare och Eva Sköld, IVA-sjuksköterska på Falck Ambulans.

Som ambulansöverläkare på Falck Ambulans Stockholm och vice ordförande i Sveriges ledningsansvariga ambulansläkare i samverkan, hamnade Fredrik Karlsson mitt i stormens öga när pandemin slog till.

Coronapandemin var i ett tidigt skede när Fredrik Karlsson utsågs till nationellt samordningsansvarig för smittskydd inom Falck.
– Att ledningen så snabbt insåg att samordningsfunktionen behövdes i vår organisation gjorde att vi snabbt kunde få ut förstärkta riktlinjer och skyddsutrustning till våra verksamheter i hela Sverige, vilket gjort skillnad både för medarbetare och patienter. Direktkontakten med alla chefer har varit värdefull, inte minst med tanke på att det varit många ändringar längs vägen. Tack vare vårt nätverk kunde vi snabbt få igenom nya riktlinjer, där alla också förstod varför de var nödvändiga.

Göra arbetet tryggt
Ledstjärnan i arbetet som ledningsansvarig har hela tiden varit att göra ambulanspersonalens arbete så tryggt, enkelt och smidigt som möjligt.
– De första veckorna var alla oroliga, men väldigt snabbt, när man insåg att man hade bra utrustning och kunde förlita sig på den, försvann oron.
Förutom arbetet med ständiga förbättringar av riktlinjer och utrustning under pandemin var Falck också snabbt ute med att erbjuda sina medarbetare samtalsstöd.
– Det är en del av det helhetsstänk som råder i verksamheten. Vi är till för patienterna, men vill göra vårt jobb utan att själva bli sjuka eller skadade på kuppen.

”Vi är till för patienterna, men vill göra vårt jobb utan att själva bli sjuka eller skadade på kuppen.”

IVA-sjuksköterskan i frontlinjen
IVA-sjuksköterskan Eva Sköld hade bara arbetat några månader på Falck Ambulans Hägersten när pandemin startade.
– Att vara specialistsjuksköterska på ambulans är alltid ganska krävande och man är van vid att snabbt ta sig fram och in till patienten. Nu skulle vi plötsligt stanna till för att stå utanför på gatan och klä på oss skyddsutrustning samtidigt som kanske livsviktiga sekunder och minuter tickade förbi. Kapptävlingen med tiden blev ännu tuffare än innan.
En annan utmaning var den egna oron.
– Vi var alltid ängsliga för att bli smittade, om inte på jobbet så i andra sammanhang. Det kändes ju som att vi jobbade med ett dödsvirus och att det inte handlade om ifall man skulle bli smittad utan när. Ibland avundades jag alla som kunde sitta hemma och jobba. Men vårt jobb var i frontlinjen, och vi var där ute hela tiden.
Fram till dags dato har Eva inte smittats av covid-19.
– Jag är med i Falcks forskningsstudie där ambulanspersonal lämnar regelbundna antikroppstest för att se vilka som utvecklat antikroppar, vilket jag inte har gjort.

Andra vågen
I skrivande stund rapporterar myndigheterna om att smittspridningen ökar och att den andra vågen nått Stockholm.
– Läget vad gäller covid-19 har sakta börjat trappas upp, och vi på Falck märker av en viss ökning av antalet utryckningar som kräver full skyddsutrustning. Jag håller tummarna för att det inte ska bli lika många fall som i våras. Det skulle vara svårt att orka växla upp till det läget ännu en gång.

Sjuksköterska insjuknade i covid

Sjuksköterskan David Steen blev sjuk i covid efter att ha hjälpt patienter med sjukdomen.

Sjuksköterskan David Steen hoppade in som timvikarie i coronavården – och blev själv sjuk.
– Det har tagit hela sommaren för mig att bli någorlunda återställd, säger han.

I våras uppstod brist på vårdpersonal och sjuksköterskan David Steen började arbeta som timvikarie på akutens prioriteringstält på sjukhuset i Falun och skötte provtagning på patienter med symptom. David Steen blev själv sjuk och hängig och stannade hemma, men ville ta ett covid-test. 
– Jag fick svaret att jag får söka mig till min vårdcentral, då jag inte är fast anställd. Jag blev väldigt besviken och arg över att det kan fungera så när man går in och hjälper till. Som vikarie är man väldigt oskyddad, säger han.

”Det var en exceptionell situation med nya rutiner hela tiden, och alla gjorde det bästa de kunde.”

Brist på rutiner
Plötsligt blev han sämre, och fick åka ambulans och lades in med syrgas. 
– Jag blev liggande i fyra-fem dagar på infektionskliniken, och jag är glad att jag klarade mig undan IVA-vård. Men det har tagit hela sommaren för mig att bli någorlunda återställd, och jag har fortfarande ett enormt sömnbehov, säger David Steen.
Nu i efterhand ser han att vårdpersonal utsatte sig för risker som saknar motstycke.
– I vanliga fall finns det rutiner för allt. Du går till exempel inte in hos en missbrukspatient själv, du tänker på blodsmittor, men det fanns inte rutiner med covid. Och med olika information hela tiden var det svårt att veta vad som var rätt eller fel. Det var en exceptionell situation med nya rutiner hela tiden, och alla gjorde det bästa de kunde. 

Tar risker
Som exempel tar Daniel Steen munskydden, som personalen då inte hade men som han anser borde ha använts.
– I den här pandemin är det många sköterskor som utsatt sig för risker som i efterhand visat sig vara större än vad man trott. Men vi sjuksköterskor är ju sådana att vi gör det ändå, men vi hade gärna fått veta om riskerna. Jag hade gärna haft ett munskydd men hade fortfarande gått in till patienter.
Som David Steen ser det behöver vårdpersonalen kompenseras för allt slit.
– Det pratas om vårdskulden nu men vi har också en enorm personalskuld. Det är mycket personal som har utsatt sig för de här farorna men också tvingats till att skjuta upp semestrar. Vad har samhället annars gjort? För det här räcker det inte med några applåder.

Samverkan och gemensamma insatser krävs mot Corona

Rickard Lundin, specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård och centrumchef för Katastrofmedicinskt centrum i Region Östergötland.
Rickard Lundin, specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård och centrumchef för Katastrofmedicinskt centrum i Region Östergötland.

Omprioriteringar och ett skiftat fokus mot akut vård är avgörande förutsättningar för att hälso- och sjukvården ska kunna hantera Coronapandemin. Samtidigt anser 44 procent av sjuksköterskorna att svensk hälso- och sjukvård har dålig eller inte så god beredskap för att hantera epidemier, katastrofer eller terrorattentat.

– Katastrofberedskap är en komplex fråga. Jag tror att man i huvudsak svarar utifrån vad man jobbar med och vart man befinner sig geografiskt, vilket gör att vi sjuksköterskor i många fall har olika lägesbild. Många upplever nog beredskapen på landsorten som sämre än i storstadsregionerna, där sjukhusen är fler, säger Rickard Lundin. Han är specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård och är centrumchef för Katastrofmedicinskt centrum samt säkerhetschef och ansvarig för beredskapsfrågor i Region Östergötland.
– Det är inte realistiskt att vi ska kunna ägna oss åt hela det normala sjukvårdsflödet och samtidigt hantera en pandemi. På många håll i Sverige sker därför en omställning från ordinarie vård till akut vård. Omställningen frigör kapacitet, vilket ger oss en relativt god beredskap, säger Rickard Lundin.

Stora skillnader mellan regioner
Han betonar att det är varje enskild regions ansvar att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap. Samtidigt varierar regionernas kapacitet avsevärt. Det påverkar i sin tur hur förberedda regionerna kan vara på omfattande pandemier.
– I en storstadsregion med flera akutsjukhus har man förstås större möjligheter att prioritera om vården. I mindre regioner är skiftet från icke akut till ett akut medicinskt fokus svårare att genomföra. En positiv faktor är att samtliga svenska regioner deltar i Totalförsvarsövningen 2020, vilket ställer krav på att de rustar upp sitt totalförsvar. Det innebär att samtliga regioner förbinder sig att analysera kapacitetsfrågor och vilka prioriteringar som krävs för att kunna skapa en totalförsvarsförmåga inom regionerna. Denna analys kan sedan i många fall överföras till planering av regionens förmåga i en pandemi, säger Rickard Lundin.

Förarbete minskar risken
På regionnivå understryker han vikten av ett kontinuerligt arbete med pandemiplaner, kontinuitetsplaner och katastrofmedicinska beredskapsplaner. Det är också viktigt att regionernas medarbetare utbildas i och övar på att hantera katastrofmedicinska scenarion.
På nationell nivå bör Socialstyrelsen även fortsättningsvis ansvara för den nationella samordningen, bland annat i form av inriktningsbeslut som möjliggör en jämlik vård i hela landet samt koordinering av stöd till regioner som behöver det. På regeringsnivå krävs, enligt Rickard Lundin, en tydlighet med vilket mandat och uppdrag Socialstyrelsen har.
– Om man har gjort ett gediget förarbete angående prioriteringar i sjukvården så blir det lättare för regionerna att bedriva en god vård i samband med exempelvis pandemier. Tyvärr har vi inte kommit hela vägen fram i förarbetet med gemensamma prioriteringar på en nationell nivå innan Coronapandemin inleddes. Det ökar risken för olika prioriteringar av vård i olika delar av landet, säger han.

Tillit och transparens
Rickard Lundins budskap till sjuksköterskor som befinner sig mitt i sjukvården under rådande Coronapandemi är att även om somliga beslut från politiker eller ledningshåll kan uppfattas som konstiga så utgår beslutsfattarna ständigt ifrån situationen på golvet och det bästa för patienterna.
– Nära samverkan, tillit och gemensamma insatser kommer att hjälpa oss att ta oss igenom den här pandemin. Just transparens och ömsesidig tillit mellan alla aktörer i vården är helt avgörande, säger han.

Vilken beredskap anser du att hälso- och sjukvården i Sverige har för epidemier, katastrofer eller terrorattentat? Hälso- och sjukvården har…
Om undersökningen

Undersökningen genomfördes av Framtidens Karriär – Sjuksköterska mot ett slumpmässigt urval av sjuksköterskor 5–10 mars 2020. Över 1 000 sjuksköterskor har svarat på undersökningen. Statistisk felmarginal 1,9–3,2 procentenheter.

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Sjuksköterskor i Coronapandemins frontlinje

Ann Johansson, vice ordförande för Vårdförbundet. Foto: Dan Lepp
Ann Johansson, vice ordförande för Vårdförbundet. Foto: Dan Lepp

För många sjuksköterskor har Coronapandemin hittills inneburit schemaändringar och förändrade arbetstider, många gånger med relativt kort varsel. Vårdförbundets vice ordförande Ann Johansson upplever att många sjuksköterskor oroar sig för hur pandemin ska drabba dem själva, deras kollegor och anhöriga.

– Läget är förstås pressat just nu, i synnerhet i många delar av den slutna vården. Just nu är läget som mest pressat inom intensivvård och på infektionskliniker, men även den kommunala hälso- och sjukvården och äldreomsorgen befinner sig i en svår tid nu. Oron är stor bland sjuksköterskor, inte minst för hur man ska kunna hantera situationen om Coronapandemin eskalerar ytterligare. Osäkerheten i sig ger upphov till mycket oro. Ingen vet ju när toppen kommer, om den kommer och hur länge pandemiutvecklingen ska vara, säger Ann Johansson.
– Äldrevården och hemsjukvården är en hårt belastad verksamhet just nu. På exempelvis äldreboenden tillhör den absoluta majoriteten av de boende en riskgrupp. Vi efterlyser fler utbildningsinsatser för all personal i äldreomsorgen samt att smittskydds- och hygienorganisationer fokuserar lite extra på just den här verksamheten. Det behövs för att vi ska kunna skydda våra sköra äldre, säger Ann Johansson.

Hållbar schemaläggning
Hennes budskap till arbetsgivare är att fokusera på en hållbar schemaläggning med ordentliga möjligheter till vila och återhämtning mellan arbetspassen. Det är nödvändigt för att sjuksköterskor ska hålla över tid och orka arbeta under hela Coronapandemin. Samtalsstöd, utbildningsinsatser och utökade hälsokontroller av medarbetare är några åtgärder som också kan bidra till en hållbar arbetssituation för sjuksköterskor.
– För att vi ska kunna ta oss igenom den här situationen krävs chefer som är närvarande och stöttar sina medarbetare ute i verksamheten. Chefer behöver därför avlastning med administration och bemanningsfrågor. Alla kommer att vara beredda att göra sitt yttersta för att hantera pandemin. Då finns det risk att bland annat sjuksköterskor tar på sig för många arbetspass. Här måste chefer våga bromsa och tänka långsiktigt, säger Ann Johansson.

Sjuksköterskor utgör alltid kittet i hälso- och sjukvården.

Sjuksköterskor kittet i vården
Hon efterlyser smidiga och lättillgängliga testmöjligheter för sjuksköterskor som misstänker att de blivit Corona­smittade. Oron för att själv vara smittad stjäl mycket energi. Bättre testmöjligheter skulle öka vårdpersonalens trygghet.
– Sjuksköterskor utgör alltid kittet i hälso- och sjukvården. I samband med en pandemi blir den rollen ännu tydligare. Sjuksköterskor är självklart experter på omvårdnad, men de fyller även en viktig funktion som koordinatorer. Sjuksköterskor befinner sig verkligen i frontlinjen i bekämpandet av Coronapandemin, de stöttar även befolkningen med viktig förebyggande rådgivning via telefon, i barnhälsovården och inom elevhälsan, säger Ann Johansson.

Oili Dahl, vice ordförande för Svensk Sjuksköterskeförening. Foto: Tomas Södergren
Oili Dahl, vice ordförande för Svensk Sjuksköterskeförening. Foto: Tomas Södergren

Extraordinära insatser varje dag
– Situationen i hälso- och sjukvården är självklart väldigt ansträngd nu, främst inom intensivvården. Jag upplever att hela hälso- och sjukvården präglas av en stor vakenhet för utvecklingen och att man gör extraordinära insatser varje dag, säger Oili Dahl, vice ordförande för Svensk Sjuksköterskeförening samt utbildningschef för omvårdnad inom funktionsområdet PMI på Karolinska Universitetssjukhuset.
Eftersom en stor del av sjukvården består av omvårdnadsinsatser så har sjuksköterskor förstås ett stort ansvar i samband med Coronapandemin. För att vi skall klara detta krävs det ett utpräglat teamarbete där att alla bidrar med sin kompetens.
– För att situationen ska bli hållbar för sjuksköterskorna under hela Coronapandemin krävs framförallt fungerande teamarbete och en stabil struktur samt ett lugnt, bestämt, kommunikativt och empatiskt ledarskap. Sjukvårdens medarbetare kommer att vara med om tuffa situationer framöver, vilket förutsätter att alla hjälps åt och stödjer varandra över professionsgränserna, säger Oili Dahl.

Debriefingteam och utbildning
Regeringens viktigaste uppgift i samband med Coronapandemin är, enligt Oili Dahl, att på ett effektivt sätt sprida information till allmänheten, information bör ges på flera språk. Regionerna behöver stödja sjukvården med ett effektivt anställningsförfarande för individer med adekvat utbildning.
– Regionerna behöver också inrätta debriefingteam. Även om vi är professionellt utrustade för att hantera den här typen av situationer så tär Coronapandemin på samtliga medarbetare. Kommuner behöver se till att det är legitimerade sjuksköterskor som leder arbetet inom vård och omsorg. I den kommunala omsorgen behöver man även öka teamets samlade kompetens genom utbildningsinsatser. Det kan förebygga ett större sjukdomsutbrott och lidande bland våra sköra äldre, säger Oili Dahl.

IVA-sjuksköterskor avgörande

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

Hittills har en relativt liten andel Coronapatienter behövt intensivvård, men situationen kan snabbt eskalera. Runtom i landet rustar regionerna därför för att snabbt kunna öppna fler intensivvårds­platser om behovet uppstår. Samtidigt är bristen på skyddsmaterial och framförallt IVA-sjuksköterskor stora problem.

– Det är väldigt svårt att veta exakt hur många intensivvårdsplatser vi kan behöva, även om man räknar på olika scenarion och jämför med hur utvecklingen sett ut i länder som Spanien och Italien, säger Helen Berthelson, enhetschef på Centralsjukhuset i Kristianstad och ordförande i Riksföreningen för anestesi- och intensivvård. Innan hon blev chef arbetade hon som IVA-sjuksköterska i många år.

Helen Berthelson, enhetschef på Centralsjukhuset i Kristianstad och ordförande i Riksföreningen för anestesi- och intensivvård. Foto: Kimme Persson
Helen Berthelson, enhetschef på Centralsjukhuset i Kristianstad och ordförande i Riksföreningen för anestesi- och intensivvård. Foto: Kimme Persson

Skydd och IVA-sjuksköterskor
Ett stort problem hittills har varit bristen på skyddsutrustning, exempelvis visir, munskydd och skyddsrockar. Beredskapen på det här området har inte varit tillräckligt god. Bristen beror enligt Helen Berthelson främst på att regionerna inte lagerhåller den typen av utrustning. När behovet ökar tar skyddsutrustningen därför snabbt slut.
Landets sjukhus och regioner inventerar kontinuerligt sina lager av skyddsutrustning och annan medicinsk utrustning som kan behövas om Coronapandemin förvärras.
– Varje region ska egentligen ha ett beredskapslager med skyddsmaterial, men det har hittills saknats på många håll. När man behöver öka antalet intensivvårdsplatser är dock tillgången på kompetent och specialiserad personal det absolut största problemet. Politiker och beslutsfattare behöver fundera på varför det finns för få IVA-sjuksköterskor. Med den rådande bristen på specialistsjuksköterskor försätter vi som land oss i en sårbar och farlig situation, säger Helen Berthelson.

Jag hoppas att Coronapandemin får fler att inse hur avgörande intensivvårdssjuksköterskorna är när en pandemi slår till.

Brist redan före Corona
Eftersom det var brist på IVA-sjuksköterskor i hela Sverige redan innan Coronapandemin slog till så blir bristen särskilt påtaglig när behovet av intensivvårdsspecialister ökar.
– Jag hoppas att Coronapandemin får fler att inse hur avgörande intensivvårdssjuksköterskorna är när en pandemi slår till. Vi har en så specifik kunskap som inte går att ersätta. Det tar ju tid att utbilda fler IVA-sjuksköterskor så för att hantera situationen nu krävs innovativa lösningar, exempelvis att allmänsjuksköterskor assisterar och avlastar IVA-sjuksköterskorna med vissa arbetsuppgifter, säger Helen Berthelson.

Vana att snabbt ställa om
– Många intensivvårdssjuksköterskor har verkligen gjort allt de kunnat för att bidra i den rådande krisen. De är vana vid att arbeta med smittsamma patienter, använda skyddsutrustning och tillämpa rigorösa hygienrutiner. De är också vana vid att snabbt ställa om och höja arbetstakten när arbetsbelastningen ökar. Samtidigt måste arbetsgivare värna om IVA-sjuksköterskornas hälsa och välbefinnande så de orkar hålla ett högt tempo så länge pandemin varar, säger Helen Berthelson.

Sjuksköterskor fyller nyckelfunktion i smittskyddsarbetet

Per Follin, smittskyddsläkare och chef för Smittskydd Stockholm. Foto: Anna Molander
Per Follin, smittskyddsläkare och chef för Smittskydd Stockholm. Foto: Anna Molander

Alla som jobbar nära patienter, framför med allt riskgrupper, har en jätteviktig roll i arbetet med att förebygga smitta och ytterligare spridning av Coronaviruset. Alla sjuksköterskor kan ta ett eget ansvar vad gäller att arbeta förebyggande och agera goda föredömen.

– Det allra viktigaste man kan göra som vårdpersonal, och som individ för att minimera smittspridning, är att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det handlar framför allt om att stanna hemma när man känner sig sjuk, även i två dagar som stabilt symtomfri. Inom vården ska man följa rekommendationerna från vårdhygienexpertisen, vilket inkluderar de basala hygienrutinerna, säger Per Follin, smittskyddsläkare och chef för Smittskydd Stockholm.

Viktigt att följa de råd och rekommendationer som finns på vårdgivarguiden.

Minska smittspridningen
– Sjuksköterskors roll är dels att vårda de patienter som kommer in, dels att minska smittspridningen mellan patienterna och till och från personalen, säger Per Follin.
Eftersom personal inom vården har en så direkt kontakt med patienter som ofta ingår i riskgrupper är det mycket viktigt att följa de råd och rekommendationer som finns på vårdgivarguiden.

Prioritera hygienfrågorna
– Sjuksköterskorna gör ett mycket viktigt jobb och vi vet att det på många håll är tufft. Vi är medvetna om att det är ett ansträngt läge och arbetar hela tiden för att ta fram rutiner och riktlinjer för att underlätta för vårdpersonalen. Det är också fortsatt viktigt att jobba noggrant med hygienfrågorna, att lämna arbetsplatsen omedelbart om man känner tecken på sjukdom och att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer, säger Per Follin.